Upplevelser i livet

Jan Törnqvist listar i sin bok 401 upplevelser som man borde samla på i livet. De är fokuserade på det yttre snarare än det inre resandet.
Nåväl, av de som hittills listats på nätet har jag varit med om att: fira nyårsafton på Trafalgar Square i London; åka skidor i Riksgränsen i Sverige på midsommarafton; bada i de varma källorna Blå Lagunen på Island en vinterdag; känna doften av nybakat bröd utanför ett bageri i Paris; höra den stora klockan Big Ben i London slå; dofta på rosorna i Monets trädgård i Giverny; höra polisbilarna en natt i New York; lätt köra om med en Porsche 911; sjunga med i allsången på Skansen i Stockholm; flyga varmluftsballong över Stockholm; gå på safari genom Masai Mara och Serengeti i östafrika; ta båten in i en norsk fjord; se Mona Lisa i ögonen på Louvren i Paris; ta en Singapore Sling i baren på Raffles i Singapore; rulla ihop salladsbladet, äta bulgogi i Sydkorea; prova tapas på El Xampanyet i Barcelona; t-bonesteak på 21 Club i New York; köttbullar på Operakällarens bakficka i Stockholm; pissaladière, små pizzor, i Provence; tod man, fiskburgare, i Thailand; svalkas av en Sea Breeze i Key West; gelehallon från Ejes Choklad i Stockholm, drottningens godis och chokladdryck med xurros, kakor, på Petrixol i Barcelona.

Min lista skulle även innehålla sådant som: se en val i det öppna havet; åka skidor nonstop nedför Huga Valluga till byn i St.Anton; kalasvurpa i Rolex backen, Steamboat Springs, Colorado; äta krokodilkött på Carnivore restaurant,Kenya; besöka the national palace museum, Taipei,Taiwan; nattdyk bland koraller utanför Barbados samt personlig guidning ner till 21 Clubs hemliga vinkällare, New York.

Blå blå stunder

Det finns stunder som inte vill låta sig fångas trots att tiden gärna fick stå still. Jag hade ett sådan stund idag. När jag efteråt vill återuppleva den är det som att stå och tänja ut ett fotografi från insidan och samtidigt sniffa likt en blodhund. Jag kan inte sniffa och tänja hur länge som helst så till sist faller bilden tillbaka och blir åter en minnesbild i huvudet. Märkligt likt en Chagall.

En värld utan vikt

Återföll i eskapad längtan och fördrev större delen av dagen med att dyka bland koraller och annan undervattensfauna. Korallormar, stora muränor, barracudor, papegojfiskar, lejonfiskar, havssköldpaddor, ja det mesta som den undre världen har att erbjuda. Det var vackert, sikten var god och korallerna såg oförstörda ut. Kunde inte hitta något tecken på mänsklig inblandning förutom en bojsten. Vattentemperaturen var 29 grader hela 23 meter ned. Lunchen var god och sällskapet i form av min lilla dotter njöt av att vara med trots att hon allt får vänta några år till innan hon kan hänga med ner. Dykning är ett viktlöst vått innanförskap i en värld värdig att värnas. Jag släpper allt utom nuet. Under dyket är det omöjligt att tänka på annat än just där, just nu, för upplevelserna rullar på utanför cyklopmasken och jag förundras. Förundran? Hur ofta använder man det ordet om världen utanför våra masker?