Vi sitter där i solen på Katarina Ban och så dyker det upp en tjej som gullar och hälsar på min hund. Så frågar hon hur gammal hen är. Jag inser, något överraskad, att min hund i denna stund blivit en hen. Det får väl ses som en högre status för en hund, eller? Men frågan är om det inte är trevligare när folk frågar om kön på hunden, trots allt. 
Javisst är det så att jag kan argumentera i olika riktningar och även vara mindre stolt innehavare av interna motsatsförhållanden. Men bland allsköns bryderier finns oftast en av argument slipad luftbrygga över till nästa idérike där nya argument tar vid och så börjar processen igen. Lite måleriskt så. Att skriva en blogg är för övrigt som att medvetet glömma sin tankebok i telefonkiosken. Där ligger den till allmän beskådan. När jag diskuterar och argumenterar IRL är det inte alltid att det som i stundens ingivelse är viktigt – är så viktigt. Jag testar vad jag tycker och alla argument leder inte nånvart. De bara gör en fenix, stannar en stund och drar vidare. Att jag skriver beror mindre på att jag vurmar för kvarglömda saker i telefonkiosker (finns dom fortfarande?) och mer på min tro på ordens rätt att existera. Upp till kamp för ordet!
Skall jag vara mallig för att den Thailändska myndigheten blockerade min blogg? Plötsligt kunde jag inte komma in i bloggen utan hamnade på en officiell sida med en kort kommentar om att min sida inte gick att komma in på för att den blivit blockerad. Faktum är att tusentals sidor ha blivit blockerade sedan Thailand fick en militärregim för några år sedan. Det debatteras ganska fritt i landet men många blir också blockerade. Jag tror inte att anledningen nödvändigtvis var att jag skrev om kriget eller om hur njutbart det är i Thailand. Snarare gjorde jag en miss någonstans. T.ex. länkade till en artikel i Bangkok Post. Därför blev min pausbild liggande något längre än jag hade tänkt. Något att förundras över och något att värna om när jag nu ämnar fortsätta mitt "statsfientliga" bloggande från den trygga svenska hemmahamnen. Det sägs att mer än hälften av jordens alla länder spärrar åsiktsfriheten för sina medborgare. Jag blev en av dom.