Det finns en plats - IV

Jag talar om Hammersmith Odeon. Den klassiska rockkonserthallen i Londons Hammersmith där jag bevistade många konserter under åren 79-82. Det var tider det när konsertbiljetter kunde kosta 3 pund femtio. På dagarna var det en sunkig art deco Odeon cinema som visade gamla krigsfilmer och mjukporr. Vissa kvällar i månaden var det stor fest för oss med jeansjackor och rocksinne. Oftast värmde vi upp på puben med pool och pints eller på Clarendon heavy metal disco. Vilka såg vi då? Cheap Trick, Japan, Angelwitch, Tygers of Pantang, Whitesnake, ACDC, Michael Schenker Group, Magnum, Hawkwind, Gary Numan, Saxon och Krokus. Jag har säkert glömt ett par. Mest minnesvärda var Whitesnake konserterna där Coverdale basunerade ut till publikhavet: Sing for me Hammersmith! Och vi sjöng tills vi var hesa: There ain’t no love in the heart of the city…

Det finns en plats - III

Central Park, New York. Med det menar jag den södra delen och the reservoir. Här har jag tävlat uppför Park Drive för Shearson Lehman Brothers i en 5-mile run för Bankers. Jag har ätit solkiga pizza slices till tonerna av en scensjungande Pavarotti, sprungit kring the reservoir i stort sett vid varje New York besök, rökt på med vänner under lata sommarkonserter, bott på hotell med utsikt över parken, ätit på the Russian Tea Room och haft förtroliga möten. Inte en tår, inte ett bekymmer, inte en molnig dag..

Det finns en plats - II

Hållö Hållö Hållö. Tidsekon från palt till sjömansbröst när min relation till denna granitö fjorton stenkast ifrån Smögens brygga. Här har jag varit buspojke i gänget som jagade kaniner med samma precision som vi kastade mackor vid vattenbrynet. Klart man inte skall kasta sten på djur, men så var det och ännu en tid mer spännande än att spionera på älskande par i skrevorna. Hållöbassängen (har säkert ett annat namn) – klassisk ankring under sommarseglingarna från glin i farfars båt till större glin i pappas. Essensen av allt det som gör västkusten så fin. Horisont, klarblå böljor och nybunkrat med räkor och krabba, serietidning och annat mys. Varje sommar minst ett klipphugg. Här har de alla varit, släkt, vänner, flickvänner. I busåldern herrseglingar där jag minns särskilt en gång då vi kidnappade en tjejbåt från Smögens hamn och de var måttligt glada över att vakna upp ute på Hållös redd. Men frukost fick de. Och ett minne. Här har jag upplevt ren och pur glädje och hit tar jag nästa generation på äventyr bland jättegrytor och solskensbad i saltat hav.

Det finns en plats - I

Det finns platser som jag återvänder till i tankarna likt en vandrande själ på jakt efter vem jag hade kunnat varit i ett annat liv. En sådan plats är Saint Paul de Vence belägen i bergen ovanför Nice. Den finns i mina vakendrömmar, den begär mig utan att tjata. Den lockar med ljumma medelhavsvindar och trånga medeltida gränder. Sist jag var där köpte jag en fotobok över konstnärsliven i denna konstnärsby. Svartvita som det sig bör. Middagsbilder med uppradade buteljer och filterlösa cigaretter i breda flin. Vackra moatjéer, lyckade galleriförsäljningar och sällskapsrus. Så ville jag också ha det. Intensivt både i skapandet och i firandet av att jag är jag, du är du och vi är här – i detta nu.
Men åter till St Paul de Vence. Tiden står still och bara vi levande förändras och dör bort. Här har farmor och farfar vandrat. Här har de handlat tavlor, besökt Fondation Maeght och skålat för varandra. Precis som jag gjort i nära beröring med likasinnat sällskap. Varje besök ger något mer. Magin finns inte bara i mitt huvud.