Citerar Vargblick

 'The World belongs to the Greedy - not the Needy.'

Sverige, mina fötter och mattan

Sverige håller på att förändras under fötterna på mig. Mattan dras undan av de som anser sig äga rätten att definiera bort tjugo generationers värdegemenskap. Me no like!

The action is the juice

I never understood the toil of Man. 

I could infer it, but the big Y eluded.

Until I read Ruskin: The highest reward for a Man's toil is not what he gets for it, but what he becomes by it.

Becomes by it? Tired, drained, hurt or wise, rich, satisfied? The values differ depending on the Getting or the Becoming.

The Chinese have a proverb (don't they always) stating that to toil is needed in order to become a Man.

Here's what I think: unless you're a monk, chances are that you'll end up with anything but your due. So whatever you do, just do it and gain satisfaction from doing it. Worry less about Y. Simple as that! To borrow a line from a favorite action movie: "the action is the juice".

Cum finis est licitus, etiam media sunt licita

Media vill gärna mixtra med min moraliska kompass, styra över mina ordval och göra sin omvärldsbild till min. Den vill ha tolkningsföreträden, sätta agendor, i korthet utöva makt.

Media är i sin tur nyttjad för att sätta ett tunt fanér av objektivitet på olika makthavares agendor. Lager på lager av agendor med den osynliga handens handpåläggning.

Den som äger Ordet. Den som kan hålla din uppmärksamhet - den kommer också att försöka prägla dina tankar - tills du inte längre kan se skillnaden. Tänk, innan du ger någon Ordet och utrymme att pracka på dig en vinklad och förfalskad verklighet. 

Det vackraste och farligaste som finns är fritänkande individer - join us!

...  Quidquid latine dictum sit, altum videtur  ;-)

Nights in altered states

I have the most lucid, vivid, almost incessantly exhaustible dreams. Not every night now but frequently. If I can cut one of them short as I did tonight and wake up, I can remember almost every little detail going back for hours. Then they start to dissipate thankfully.

Are they compensating me for lack of adventure IRL? Or are they stressrelated in periods of concerns over deadlines to be met. They don’t seem to be caused by any one thing, rather they stack ‘em up until release.

I´ve been seeing folks from back yonder, been to places I know but also know don´t exist in that order. I´ve chatted at parties, fastforwarded to juicier scenes, felt almost every emotion I can.

My final feelings about all of this is that what I dream about are peripherals and tangents to the course my life is taking. They embellish some truths, almost all of my morals or lack thereof, rarely reach complete closures and end up feeling more than a tinge staged. But I´m still fond of them.

När min hund blev en hen

Vi sitter där i solen på Katarina Ban och så dyker det upp en tjej som gullar och hälsar på min hund. Så frågar hon hur gammal hen är. Jag inser, något överraskad, att min hund i denna stund blivit en hen. Det får väl ses som en högre status för en hund, eller? Men frågan är om det inte är trevligare när folk frågar om kön på hunden, trots allt.
Nu, då min hund blivit både könsneutral och politiskt korrekt, återstår husse...

Sverige och RESET-knappen

Vi har en lång historik, vi svenskar, en historik som sträcker sig från världskrigets slut och till idag. Jag talar om världens mest öppna och generösa program - den svenska invandringspolitiken. Det finns nog få saker som det har rått sån konsensus kring som att vi skall vara ett vänligt, generöst och humanitärt folk. Neutrala i krig och ivriga påhejare i förbrödningsfrågor och vid konfliktlösning. Vi är ett folk av vidsynthet, av välvilja, av önskan att alla ska trivas och känna sig hemma. Vi vill bereda plats för sådana som råkat illa ut och blivit förföljda av olika anledningar. Ekonomiskt bidrar vi mer per invånare än något annat land till fattiga och lidande i andra länder. Vi har hyllats av andra för allt detta och är tamejfan förtjänta av Nobels Fredspris.

Varför skriver då utländsk media att vi nu håller på att köra i hundraåttio rakt in i väggen? Varför haglar det i ankdammen av beskyllningar om rasism och järnrörspolitik? När blev något vi haft konsensus kring till en stridsfråga för höger och vänsterkanterna, kryddat av Stureplanscenterns virriga inflikningar? Hur kunde världens minst rasistiska land plötsligt bli ett land där det nu skanderas att rasism och flyktinghat behöver utraderas. Det är nåt som inte stämmer med Sverigebilden - är det bara utlandet som skall få undra över vad tusan vi håller på med?

Det är låga grepp som gäller nu. Det är statistik från ena kanten som besvaras med fan läser bibeln på andra. Det är manifestationer och snyftkrönikor, uthängningar av blattar och svennar, kinapuffar och negerbollar. Det är som att vi tryckt på RESET knappen och måste börja om från början. Alla är potentiellt främlingsfientliga tills motsatsen bevisats. Skit samma att det är en promille som är sanna rasister i detta land. Ve en politisk felsägning, en gilla tryckning på facebook, ett invandrarskämt, en negerboll. Världens minst rasistiska land har blivit världens mest rasistiska land för hela begreppet har omdefinierats till att stå för ALLT som inte är invandrings och flyktingsvänligt.

Det är som om de allra flesta i klassen sitter tysta medan mobbaren Olle och hans gäng längst bak i klassen battlar med röda Lisa och hennes gäng lika långt bak i klassrummet. Det är måhända småkul ett tag för oss andra att lyssna på, men det finns en tid för allvar också. Det här landet måste fortsätta att bygga sin invandringspolitik på en seriös botten, förd av seriösa ansvarstagande och samhällspolitiskt begåvade människor - inte av bloggare, media eller av Lisa och Olle längst bak i klassen.

Kunde summera min karriärsfilosofi

Kunde summera min karriärsfilosofi i några fåtal rader under morgonpromenaden. Raderna bara satt. Nu skall det efterkonstrueras.
Jag har strävat efter att bli den bästa bl.a. som managementkonsult. Men när jag har svingat mig upp via framgångens vind till A-laget så har jag raskt märkt att det jag trodde var avgörande: begåvade analyser och rapporter visat sig vara sekundär betydelse till BILLING. Att få klienten att betala en mille till i arvode var framgång. Innehållet var av mindre betydelse eller ingen alls. Det jag trodde var framgång var nästan inget värt. Komplexa strategiuppdrag som har betydelse för bolagens framtid – det var mitt mantra. Istället fick jag av Europas bästa konsulter klart för mig att strategi var OVERBILLING och IT/ORG-ARCHITECTURE. Det sistnämnda var/är ett fantastiskt bra sätt för konsulter att fakturera det oändliga i det oändliga.
Så här är det inom område efter område så när verkligheten blir till en besvikelse väljer jag att leva ut mycket av mitt liv i mitt huvud. Jag kan inte ändra men jag kan se att verkligheten är en blek kopia. Den är inte vad den borde vara. Världen är inte som den borde vara.
Det är samma på område efter område. Spelar ingen roll vad eller var. När du väl svingat dig upp till de bästa, så hittar du dom krasst tänkande och våldsamt segerfokuserade. ATT VINNA ÄR ALLT. Framför allt att vinna över – DIG. Där bor den renvaskade lyckan hos de toppade få.

Råttan i pizzan

Det känns som om jag står i en malström. I am being grinded. I varje stund pågår planerandet av vår framtid av andra. I varje stund håller dessa makroperspektivet i fasta händer. I vår mikrovärld lär vi oss alltmer att vända oss bort. Ofta redan i vårt undermedvetna innan ens tankarna slår rot. I mikrovärlden nyttjas samma myglande fast på en annan nivå. Försök hitta dömda insiderbrottslingar är du snäll. Förr i tiden när jag jobbade på fondkommissionär fick jag inte ens äga aktier. Idag är det inga problem att köpa aktier i bolag som skall förvärvas. Om det ens går till rättegång. Väl där så är det inga problem att vinna. Cevian anyone?
It sucks! Jag måste sluta känna mig berörd. Nyttja systemet och sätta i mig av mygelpizzan. Att världen snurrar åt helvete fel är något vi kommer att få leva med. För det kommer inte att lätta. Mitt dystra råd: mygla på och bry dig inte om makroperspektivet. Det är redan kört.

Känner ni hur myglet vuxit sig rumsrent?

Myglet is a bitch och bitchen är rumsren. Jag hittar inget bättre ord som inkorporerar vad världen idag drivs framåt av: korruption, fusk, partiskhet, maktmissbruk, förträngning, girighet och kriminalitet. Det är för mycket nu. Det överstiger våra fattningsförmågor och vi orkar inte ta strider för att eventuellt efter ett flertal kostsamma överklaganden vinna meningslösa Pyrrhussegrar. Världen är fullständigt skruvad. Det behövs inte längre några konspirationsteorier att ödsla tid på. Det finns för många och under 2000-talet har det eskalerat.
Bankernas likviditet (främst US, UK) räddades under finanskrisen av uppskattningsvis 2500 miljarder dollar i tvättade pengar. Myndigheter beordrades att se bort en stund. Vad händer? Ingenting.
FNs utredningar om brott begångna under Gaza anfallen för ett år sedan har avfärdats och förträngts. Trots att de var relativt mjuka i tonen. Knappt ett ord skrivs om det nu. Precis som jag förutsåg.
Ett okänt antal dör varje år i Afghanistan. Siffror som aldrig kommer att annat än estimeras. Civila dör, byar förstörs. Inget hörs.
USAs policy: either you are with us or against us, leder till att de regeringar med mest negativ inställning till USA:s maktmissbruk drivs till bankruttens gräns genom straff och uteslutning. Ingen vågar gå emot USA utan följer deras linje eller blir själva uppsatta på svarta listor. Länder som Venezuela, Kuba, Libyen, Syrien. Ändå tur att det inte är 50-60-tal för då hade de invaderats. Idag används mer subtila medel.
Ett okänt antal lönnmördas varje år, främst i Mellan Östern. Nu senast en professor i kärnfysik i Iran. De flesta okända för oss i väst.
Avancerade dataövervakningsprogram håller full koll på allt som skrivs eller sägs via satellit eller ledningar idag. Man skyller på terrorism. Samma terrorism som fick länder och i stort alla människor att acceptera angrepp på Afghanistan. Ett färre antal acceptera anfall på Irak. Men gränsen var redan passerad. Vi kunde acceptera, vi kunde känna oss tvungna att godkänna orättfärdiga handlingar för att stävja vår rädsla för terrorns obekant.
Bara några exempel där inte ett ord skrivs som leder i en rättvisande riktning eller där handlingar kommer att spela någon roll.

Vem vinner Domar-VM?

Så är då Domar-VM 2010 i full rullning. De senaste VM turneringarna har ju varit ganska lätta att glömma och de minnesvärda målen och kamperna när TV rullar ’Best of’ hamnar påfallande ofta under 80-90 tal. Årets upplaga blir ännu en turnering där domarnas felbedömningar fäller avgörande. Hittills hyfsat: ett antal offsidemål, några tveksamma kort samt ett par, tre, mål som borde ha varit frispark. Jag förutser fler och direkt avgörande domartabbar tyvärr. Vem vinner Domar-VM?

De små dynasterna

På mina barns skola byggs det dynastier. Många av barnen som ännu inte hunnit fylla tio har fullt utvecklade sidor på fejjan med hundra vänner eller fler. Nätverkandet börjar tidigt. De dolda extremerna kommer till ytan och det onaturliga förefaller naturligt. Semesterresorna med de små dynasterna går till Kina, till klippväggar i Alperna, de går till rancher i Texas eller till ett dussin andra väl valda tillhåll där nu barnen bygger på sina tåg med andra tågbyggande barn.Omedvetet medvetet blir leken stairways till himlen. Det är inte överdrivet, det är maktutspel by other means av de som har gott om det. Det är fullfjädrat klädd ambition med tillräckligt riktad galenskap. Jag tror inte de föräldrarna har läst Barnaboken. Jag tror de skippade den fasen och förbereder nu insteget till FT, Di och Harvard Business Review. Det är inte fel att ha ambitioner för sina barn, vandra vid deras sida och sammanföra talang med möjligheter. Men som i alla lekar finns det de som leker och de som väljer leken. Föräldrarna på denna skola väljer leken, gosse vad de väljer!

ÅH testet

ÅH testet som låter din inre filmrescensent komma fram:
1 - lämnar du biosalongen/stänger av innan filmen slutat? Ett ÅH eller överstruket, vilket Du vill. Det är skit samma.
2- somnar du åtminstone en gång under förevisningen? Två ÅH vid nykter lur.
3- skruvande och några ljudliga suckar? Tre ÅH om du inte kan sitta still eller ljudligt irritera dig på uselt skådespel eller handling.
4- piggare när du går än när du kommer? Fyra ÅH om filmen trots allt hade ett lyft.
5- du kan inte komma ihåg när du såg en så bra film senast men det måste ha varit bra länge sen. Fem ÅH om du inte kan låta bli att nämna inslag av ovanliggande påstående under filmsnacket efteråt.

Tyvärr måste jag säga att sju av tio filmer hamnar i kategorierna 1 ÅH till 3 ÅH och då har utbudet ändå hårdgallrats av den genomsnittlige biobesökaren som ser ca 5 filmer om året på bio. Kanske skulle testet därför kallas för STÖN? ÅH skalan följer sannolikhetsfördelningen:

1 10 –
2 20 –
3 40%
4 20
5 10 –

Så sannolikheten för att Du under ett kalenderår får se en riktigt bra film är p (0,10) (5) = 0,5 dvs du kan räkna med en riktigt bra rulle vartannat år. En rulle som kostat dig ca 1000 spänn (mer än en Madonna biljett…).

Upplevelser i livet

Jan Törnqvist listar i sin bok 401 upplevelser som man borde samla på i livet. De är fokuserade på det yttre snarare än det inre resandet.
Nåväl, av de som hittills listats på nätet har jag varit med om att: fira nyårsafton på Trafalgar Square i London; åka skidor i Riksgränsen i Sverige på midsommarafton; bada i de varma källorna Blå Lagunen på Island en vinterdag; känna doften av nybakat bröd utanför ett bageri i Paris; höra den stora klockan Big Ben i London slå; dofta på rosorna i Monets trädgård i Giverny; höra polisbilarna en natt i New York; lätt köra om med en Porsche 911; sjunga med i allsången på Skansen i Stockholm; flyga varmluftsballong över Stockholm; gå på safari genom Masai Mara och Serengeti i östafrika; ta båten in i en norsk fjord; se Mona Lisa i ögonen på Louvren i Paris; ta en Singapore Sling i baren på Raffles i Singapore; rulla ihop salladsbladet, äta bulgogi i Sydkorea; prova tapas på El Xampanyet i Barcelona; t-bonesteak på 21 Club i New York; köttbullar på Operakällarens bakficka i Stockholm; pissaladière, små pizzor, i Provence; tod man, fiskburgare, i Thailand; svalkas av en Sea Breeze i Key West; gelehallon från Ejes Choklad i Stockholm, drottningens godis och chokladdryck med xurros, kakor, på Petrixol i Barcelona.

Min lista skulle även innehålla sådant som: se en val i det öppna havet; åka skidor nonstop nedför Huga Valluga till byn i St.Anton; kalasvurpa i Rolex backen, Steamboat Springs, Colorado; äta krokodilkött på Carnivore restaurant,Kenya; besöka the national palace museum, Taipei,Taiwan; nattdyk bland koraller utanför Barbados samt personlig guidning ner till 21 Clubs hemliga vinkällare, New York.

Vari består förförelse?

BLICKEN. Stulna blickar i förbjudna eller förbundna sammanhang, den första eller den tusende. Blicken som talar, vrålar, viskar. Blicken som åter dras in i sitt förborgade skal eller dansar en stund med din likt tvinnade lågors flämtningar. Det finns godhet, nästan fromhet i dess tysta kontaktsökande, en ljusbåge av hetta mellan tvenne landsändar som längtar med tanken på att överbrygga ett gap eller stjäla sekunder som inte töms i glömska.
Blickar längtar med själars omfång. Den sänder en invit och säger: se mig, ta mig, om än för en kort sekund, för i detta ögonblick är du mig närmare än någon annan.

Oskyldigheten är tunn som hud för blicken begär. I de flesta fall begär den det omöjliga. Det som inte blir. Det som kunde ha varit. Det som aldrig var.

Det låter så enkelt

Gör dig av med negativa influenser och bli en ny, helare människa. Saka de lågpresterande korten, välj bort, kliv ur och lyfts upp. Ja, det kanske låter som om jag värmer upp med förövningar inför mina nyårslöften. Sanningen är den att det går djupare än så, djupare än att kapa centimetrar från midjan eller avstå från medel som stimulerar hjärnans belöningssystem. Jag har funderat och funnit att skall jag göra mig av med negativa influenser så bör jag börja med mig själv. Jag talar om val och om makten att välja. Väljer jag det jag vill få ut av livet eller låter jag livet välja det den vill få av mig?

John Robson skrev några intressanta rader på det temat:
1. Be clear about what you want. Have a sense of purpose. With a target to aim for, you'll know what will serve you best.
2. STOP and ASK yourself questions. "Why am I doing this? What do I want to achieve?" WRITE down your answers. Be more conscious of how you are spending your precious time, because this is your life passing by. This will help you say, "Wait! I don't want to do this anymore!"
3. Never allow yourself to play the victim. Victims have given away their power. You alone are responsible for your life. When you fully accept this, you will claim your inner power to make better choices. Change often comes from nothing more than a shift in perspective.
4. Be open to possibilities for yourself. Select one area of your life where you are unsatisfied, and choose something new, something more for yourself. Do different things and do things differently. Risk more..

Empowerment arises from the three Cs: choice, courage and change. They are yours to claim. You'll be astounded at how easy it will be to take charge once you've made up your mind to do so. You have the opportunity to create a future that's very different from your past. And remember: not choosing is also a choice.

Känner mig korvstoppad

Vaknar tidigt dagen efter dopparedagen och känner mig korvstoppad och mörbultad, fast med ett leende. När jag trodde att det inte gick att stoppa mer i julakorven så skulle några av oss iväg för att höra julevangeliet på sjungande dalmo och sedan traska hemåt i snön efter midnattstimma. Det där att endast tomten är vaken är nog nys men kanske var det inte tillräckligt djupt under midnattstimma.
Tillbaka till julevangeliet. Det är fullt i kyrkan och i annexet där ett hundratal får se prästen på bildskärm. Det är något speciellt att höra en dalmas prata om skattskrivning för två tusen år sedan. Jag satt och tänkte på det och på hela julceremonin med jesu födelse. Vad är sant? Vi vet att påbudet om skattskrivning utgick mellan våren år 5 f.Kr och våren år 4 f.Kr, dvs efter det att Quirinius tillträtt som styresman i Syrien och innan Herodes dog år 4 f.Kr. Vi vet att fåren var ute vid den tid då Jesus föddes och herdarna brukade ta in sina får för vintern omkring den 15 oktober, liksom att en skattskrivning bör ha genomförts i samband med en större högtid (exempelvis Sukkot som firas i slutet av september eller början av oktober). Då hamnar vi någonstans på sensommaren/hösten år 4 f.Kr som den mest tänkbara tidpunkten för Jesu födelse. Vi är minst 4 år och tre månader efter… God Jul!

Ett axioms öden och äventyr

Roade mig nu på morgonen att leta efter förvrängningar av det axiom som Abraham Lincoln myntade, nämligen: “You can please some of the people all of the time and all of the people some of the time, but you can't please all of the people all of the time.” Ett hyfsat svårt axiom att komma ihåg där det gäller att spika some-all all-some all-all vid varje stressat enskilt tillfälle. En del bryr sig inte om att försöka utan hittar på egna, lite finurliga axiom, som de sedan lägger vid Lincolns eller någon annans fötter. Främst den ofta citerade Anonym. Ta till exempel:
“You can't please all of the people all of the time, only some of the people some of the time; depending on their mood.”
“You Can Please Some of the People Some of the Time. But Can You Please All the People All the Time?”
“You can please some of the people some of the time ...... but then you can't”.
“You can't even please some of the people some of the time, so why try”.
“You can please some of the people, some of the time, but you can't please all of the people, all of the time.”
“You can please most of the people most of the time…”

Sensmoralen kan vara att inte överskatta varken odödligheten hos skribenten eller det skrivnas odödlighet. Ordet är fritt. Allt flyter eller sjunker i den underbara soppa av mänsklig interaktion som både förfärar och förför.

En källa till..

Rekommenderar er att gå in på: http://nobelprize.org/nobel_prizes/literature/laureates/ där de har alla nobelföreläsningar och biografier över pristagarna. De i litteratur är ofta en njutning att läsa. Tänk att kunna läsa Hermann Hesse, Faulkner, Pinter och Hemingway under en och samma kväll när snön yr utanför fönstret. Många av dessa går även att lyssna på.

Don't go gentle, don't go quiet

Skriv nåt då! Skriv något som berör. En text som utmanar andra texter,något som blir klassiskt, som kommer att talas om och efterapas. Skriv ett epos, ett drömspel eller en dikt. Vattna den ur dina djupaste källor, vrid och snurra den så att all list och alla läckerord droppas ur. Skriv med energin och urkraften av en Faulkner, en Thomas eller en tidig Strindberg. Visa dom något, bevisa något för dig själv. Skriv din odödlighet and don´t go gentle into that good night.