Upplevelser i livet

Jan Törnqvist listar i sin bok 401 upplevelser som man borde samla på i livet. De är fokuserade på det yttre snarare än det inre resandet.
Nåväl, av de som hittills listats på nätet har jag varit med om att: fira nyårsafton på Trafalgar Square i London; åka skidor i Riksgränsen i Sverige på midsommarafton; bada i de varma källorna Blå Lagunen på Island en vinterdag; känna doften av nybakat bröd utanför ett bageri i Paris; höra den stora klockan Big Ben i London slå; dofta på rosorna i Monets trädgård i Giverny; höra polisbilarna en natt i New York; lätt köra om med en Porsche 911; sjunga med i allsången på Skansen i Stockholm; flyga varmluftsballong över Stockholm; gå på safari genom Masai Mara och Serengeti i östafrika; ta båten in i en norsk fjord; se Mona Lisa i ögonen på Louvren i Paris; ta en Singapore Sling i baren på Raffles i Singapore; rulla ihop salladsbladet, äta bulgogi i Sydkorea; prova tapas på El Xampanyet i Barcelona; t-bonesteak på 21 Club i New York; köttbullar på Operakällarens bakficka i Stockholm; pissaladière, små pizzor, i Provence; tod man, fiskburgare, i Thailand; svalkas av en Sea Breeze i Key West; gelehallon från Ejes Choklad i Stockholm, drottningens godis och chokladdryck med xurros, kakor, på Petrixol i Barcelona.

Min lista skulle även innehålla sådant som: se en val i det öppna havet; åka skidor nonstop nedför Huga Valluga till byn i St.Anton; kalasvurpa i Rolex backen, Steamboat Springs, Colorado; äta krokodilkött på Carnivore restaurant,Kenya; besöka the national palace museum, Taipei,Taiwan; nattdyk bland koraller utanför Barbados samt personlig guidning ner till 21 Clubs hemliga vinkällare, New York.

Vari består förförelse?

BLICKEN. Stulna blickar i förbjudna eller förbundna sammanhang, den första eller den tusende. Blicken som talar, vrålar, viskar. Blicken som åter dras in i sitt förborgade skal eller dansar en stund med din likt tvinnade lågors flämtningar. Det finns godhet, nästan fromhet i dess tysta kontaktsökande, en ljusbåge av hetta mellan tvenne landsändar som längtar med tanken på att överbrygga ett gap eller stjäla sekunder som inte töms i glömska.
Blickar längtar med själars omfång. Den sänder en invit och säger: se mig, ta mig, om än för en kort sekund, för i detta ögonblick är du mig närmare än någon annan.

Oskyldigheten är tunn som hud för blicken begär. I de flesta fall begär den det omöjliga. Det som inte blir. Det som kunde ha varit. Det som aldrig var.

Det låter så enkelt

Gör dig av med negativa influenser och bli en ny, helare människa. Saka de lågpresterande korten, välj bort, kliv ur och lyfts upp. Ja, det kanske låter som om jag värmer upp med förövningar inför mina nyårslöften. Sanningen är den att det går djupare än så, djupare än att kapa centimetrar från midjan eller avstå från medel som stimulerar hjärnans belöningssystem. Jag har funderat och funnit att skall jag göra mig av med negativa influenser så bör jag börja med mig själv. Jag talar om val och om makten att välja. Väljer jag det jag vill få ut av livet eller låter jag livet välja det den vill få av mig?

John Robson skrev några intressanta rader på det temat:
1. Be clear about what you want. Have a sense of purpose. With a target to aim for, you'll know what will serve you best.
2. STOP and ASK yourself questions. "Why am I doing this? What do I want to achieve?" WRITE down your answers. Be more conscious of how you are spending your precious time, because this is your life passing by. This will help you say, "Wait! I don't want to do this anymore!"
3. Never allow yourself to play the victim. Victims have given away their power. You alone are responsible for your life. When you fully accept this, you will claim your inner power to make better choices. Change often comes from nothing more than a shift in perspective.
4. Be open to possibilities for yourself. Select one area of your life where you are unsatisfied, and choose something new, something more for yourself. Do different things and do things differently. Risk more..

Empowerment arises from the three Cs: choice, courage and change. They are yours to claim. You'll be astounded at how easy it will be to take charge once you've made up your mind to do so. You have the opportunity to create a future that's very different from your past. And remember: not choosing is also a choice.

Känner mig korvstoppad

Vaknar tidigt dagen efter dopparedagen och känner mig korvstoppad och mörbultad, fast med ett leende. När jag trodde att det inte gick att stoppa mer i julakorven så skulle några av oss iväg för att höra julevangeliet på sjungande dalmo och sedan traska hemåt i snön efter midnattstimma. Det där att endast tomten är vaken är nog nys men kanske var det inte tillräckligt djupt under midnattstimma.
Tillbaka till julevangeliet. Det är fullt i kyrkan och i annexet där ett hundratal får se prästen på bildskärm. Det är något speciellt att höra en dalmas prata om skattskrivning för två tusen år sedan. Jag satt och tänkte på det och på hela julceremonin med jesu födelse. Vad är sant? Vi vet att påbudet om skattskrivning utgick mellan våren år 5 f.Kr och våren år 4 f.Kr, dvs efter det att Quirinius tillträtt som styresman i Syrien och innan Herodes dog år 4 f.Kr. Vi vet att fåren var ute vid den tid då Jesus föddes och herdarna brukade ta in sina får för vintern omkring den 15 oktober, liksom att en skattskrivning bör ha genomförts i samband med en större högtid (exempelvis Sukkot som firas i slutet av september eller början av oktober). Då hamnar vi någonstans på sensommaren/hösten år 4 f.Kr som den mest tänkbara tidpunkten för Jesu födelse. Vi är minst 4 år och tre månader efter… God Jul!

Ett axioms öden och äventyr

Roade mig nu på morgonen att leta efter förvrängningar av det axiom som Abraham Lincoln myntade, nämligen: “You can please some of the people all of the time and all of the people some of the time, but you can't please all of the people all of the time.” Ett hyfsat svårt axiom att komma ihåg där det gäller att spika some-all all-some all-all vid varje stressat enskilt tillfälle. En del bryr sig inte om att försöka utan hittar på egna, lite finurliga axiom, som de sedan lägger vid Lincolns eller någon annans fötter. Främst den ofta citerade Anonym. Ta till exempel:
“You can't please all of the people all of the time, only some of the people some of the time; depending on their mood.”
“You Can Please Some of the People Some of the Time. But Can You Please All the People All the Time?”
“You can please some of the people some of the time ...... but then you can't”.
“You can't even please some of the people some of the time, so why try”.
“You can please some of the people, some of the time, but you can't please all of the people, all of the time.”
“You can please most of the people most of the time…”

Sensmoralen kan vara att inte överskatta varken odödligheten hos skribenten eller det skrivnas odödlighet. Ordet är fritt. Allt flyter eller sjunker i den underbara soppa av mänsklig interaktion som både förfärar och förför.

En källa till..

Rekommenderar er att gå in på: http://nobelprize.org/nobel_prizes/literature/laureates/ där de har alla nobelföreläsningar och biografier över pristagarna. De i litteratur är ofta en njutning att läsa. Tänk att kunna läsa Hermann Hesse, Faulkner, Pinter och Hemingway under en och samma kväll när snön yr utanför fönstret. Många av dessa går även att lyssna på.

Don't go gentle, don't go quiet

Skriv nåt då! Skriv något som berör. En text som utmanar andra texter,något som blir klassiskt, som kommer att talas om och efterapas. Skriv ett epos, ett drömspel eller en dikt. Vattna den ur dina djupaste källor, vrid och snurra den så att all list och alla läckerord droppas ur. Skriv med energin och urkraften av en Faulkner, en Thomas eller en tidig Strindberg. Visa dom något, bevisa något för dig själv. Skriv din odödlighet and don´t go gentle into that good night.

Ändock växer de

Det är skolavslutning och rektorn säger sitt. Men jag lyssnar med ett halvt öra för jag tänker på vad jag observerat och nu klär i mentala ord. Näsorna växer på Östermalmstanterna med tilltagande ålder. Är det resultatet av en pomperipossa och/eller pinocchioeffekt? Döttrarna sitter bredvid mammorna i yngre chic men med identiska blonda svallvågor i håret. De är så lika på manéren, så lika som bästa döttrar och bästa mödrar kan bli i generationsbostadsområdet Easternmill. Det är verserat, det är polityr och kammat. Elegant utan att verka nyrikt. Ändock växer de..

Juletides and christmas puddings

Inpackning och snart iväg. Förbi snötäckta dialekter i norrsträck.

Tänk, för ett år sen var det beachvolleyboll och paraplydrinkar i Thaisträck. Dito för två år sedan. Nakna bringan i frihet utbytt mot underställ och skiddress. Återigen en flykt från de egna jultraditionernas efterlevnad. Lättflyktigt och med ågren i strama tyglar. Nu skall här pölsas och surfas non-thai style.

Christmas pudding? Skulle inte tro det..

Vad är det här med engelskan?

Det är inte av coola skäl som jag ibland skriver på engelska. Det är bara det att orden ibland kommer fram den vägen. Tankegångar som mynnar ut i uttrycksförmåga. Ord där språk är förmedling och inget annat. Nej, mer än så. Språk som min förlängda arm, min tröst, min längtan. Här når engelskan ibland djupare och förklaringsvärdet blir således högre. I mitt fall är utrikiska inte ett sätt att hålla distansen och jag kan inte skylla bort alla utlandsår. Men jag är inte anglofil, jag bara stjäl deras språk från tid till annan. Mud in your eye!

And where does the power come from, to see the race to its end? From within

Glass i stora lass

Det gick lastbilar i min barnfantasi. Lastbilar med flaken fyllda av glass i lass. Tänk om det kom en sådan lastbil förbi krönet, kunde jag tänka. Vad man skulle kunna äta mycket glass då! Lastbilens glass var vit och smakade i min fantasi som forna tiders GB vaniljpuck. Den ultimata vaniljglassen vid en tid då allt annat inte fanns ännu. Men jag kastade sällan bort glassvalet på en vaniljstång. Nej, päronsplitt, storstrut, 88an osv. kom allt före. Hemma i farmors kök fanns det alltid glass och där gjorde jag egna specialblandningar med grädde, O’boy och vaniljglass. Glassen är så viktig att mitt bestående minne av höststormen -69 är just ett snöpligt glassminne: jag cyklade i blåsten till konsumaffären och köpte glass men så blåste glassen av pinnen på min väg tillbaka på cykeln. Jag minns även när vi åkte bil till Triumfglass ursprungliga butik i Majorna och köpte glass inslaget i tidningspapper med kolsyreis. Mer än alla eventuellt fina restaurangbesök och caféer vid samma tid. Det var glass i livet och inget liv utan glass.
Glass har verkligen genomsyrat liv och inälvor. Jag är fortfarande en vild glasskonsument även om den obesinnade lusten inte finns kvar. För det finns så sällan någon glass att släppa tyglarna över. Vuxenglassen då? Gammaldags Choklad fanns bara ett kort tag och försvann. Inte ens bilder på omslaget finns. Haägen Dazs Coffee är min främsta vuxenglass. Men den är också borta verkar det som. Den var nästan omöjlig att få tag i så när jag inte köpte fyra åt gången så gömde jag dessa längst ner i disken. Det var hemliga ställen där det ett tag gick att fiska upp favoritglassen. De senaste åren har det blivit allt sämre för mig i glassdisken– lite Triumf Krokant, HDs Cappuccino Truffle, Gammaldags vanilj och Piggelin. Inga riktiga höjdare för en erfaren glassvän. För, som med så mycket annat, så hade även glassupplevelserna ett bäst-före datum.

Det finns en plats - IV

Jag talar om Hammersmith Odeon. Den klassiska rockkonserthallen i Londons Hammersmith där jag bevistade många konserter under åren 79-82. Det var tider det när konsertbiljetter kunde kosta 3 pund femtio. På dagarna var det en sunkig art deco Odeon cinema som visade gamla krigsfilmer och mjukporr. Vissa kvällar i månaden var det stor fest för oss med jeansjackor och rocksinne. Oftast värmde vi upp på puben med pool och pints eller på Clarendon heavy metal disco. Vilka såg vi då? Cheap Trick, Japan, Angelwitch, Tygers of Pantang, Whitesnake, ACDC, Michael Schenker Group, Magnum, Hawkwind, Gary Numan, Saxon och Krokus. Jag har säkert glömt ett par. Mest minnesvärda var Whitesnake konserterna där Coverdale basunerade ut till publikhavet: Sing for me Hammersmith! Och vi sjöng tills vi var hesa: There ain’t no love in the heart of the city…

Touring again in 2010

Hiding in the mainstream, guessing that there’s no demand for originals. Knowing that creativity is my only exit and the outer layer of anything my foremost focal point. That sputtering thoughts and rapid minds trigger me and that cotton balls most likely were invented in hell. Discharged or discharging, its all the same, unless there’s a turn, a imminent reversal, a covertly operated master plan behind it all. I had the ball in my hand or maybe it was cotton. I’ll never know unless I get this show on the road – again.

Prestationsmått på framgångssnittar

Sköna gamla uttryck

Ja, vad händer med uttryck när de blir nötta och trötta. De faller kanske tillbaka in i Ginnungagapet and that’s it – game over. Men kul är de att läsa och pratade vi verkligen så här?
Hälsningsfraser som: Tack och hej leverpastej; See you later alligator; Börjar bli dags att tänka på refrängen.
Konstateranden och uppmaningar som: I högan sky; Ler och långhalm; Spela Allan; Kors i taket; Här blir inga barn gjorda; Nu är det kokta fläsket stekt; Harrejävvlar!; Full fadderullan; Ljuger som en häst travar; Göta Petter!; Det var inte illa pinkat; lägga rabarber på; åka på en propp; Knickedick; Så kan det gå när inte haspen är på; Kyss mig i ändan; Klart som korvspad; De vete katten!; Gasen i botten; Gudars skymning!; Lägg ägg i farfars skägg.
Frågor som: Vad blev kontentan?; E du go eller?

Livssnören och lakritsremmar

Titthålsnostalgi och borgaravund. Vem fan kommer ihåg Callemero eller vad medlet hette som grannen polerade sin dryga, avbetalningsbara, 740 med? Hur många militärer ryms det i en korvkiosk och varför går det inte längre att köpa sura vingummin på 7-11? Vem är vän med kaos och vad skall man med morgontidning till när allt redan finns på nätet sju timmar innan? Vad hände med torskarna, fittstimmen och nätraggarna? Hur klyver man livssnören utan att de fransas och varför gillar jag inte att krypa tillbaka ner i en nattvarm säng? Det nybakta brödet smakar bäst idag och jag erkänner att lakritsremmar aldrig var mitt snask. Livssnören däremot, mmm, ge mig fler sådana och ge fan i mina så ger jag fan i dina.

Det finns en plats - III

Central Park, New York. Med det menar jag den södra delen och the reservoir. Här har jag tävlat uppför Park Drive för Shearson Lehman Brothers i en 5-mile run för Bankers. Jag har ätit solkiga pizza slices till tonerna av en scensjungande Pavarotti, sprungit kring the reservoir i stort sett vid varje New York besök, rökt på med vänner under lata sommarkonserter, bott på hotell med utsikt över parken, ätit på the Russian Tea Room och haft förtroliga möten. Inte en tår, inte ett bekymmer, inte en molnig dag..

Associationslek årtalet 1979

Associationslekte en minut (penna och papper) med det magiska årtalet 1979.

Hyde Park, Colt 45 (öl),Shahen av Iran,Thatcher, Afghanistan, Boomtown Rats, The Police, Pink Floyd, Gloria Gaynor, Blondie, Bee Gees, Patrick Hernandez, petting, dungeons & dragons, gammaworld, porr, räkcocktail, farfar r.i.p, Capital Radio, 10p suicide mission, Bovallstrand, Alien, 10 (filmen), Hofmeister lager, Kurre, Timpan, flytt till England, the warriors, punk, självlysande strumpor, ultravox, east sheen.