
Det är inte av coola skäl som jag ibland skriver på engelska. Det är bara det att orden ibland kommer fram den vägen. Tankegångar som mynnar ut i uttrycksförmåga. Ord där språk är förmedling och inget annat. Nej, mer än så. Språk som min förlängda arm, min tröst, min längtan. Här når engelskan ibland djupare och förklaringsvärdet blir således högre. I mitt fall är utrikiska inte ett sätt att hålla distansen och jag kan inte skylla bort alla utlandsår.
Men jag är inte anglofil, jag bara stjäl deras språk från tid till annan. Mud in your eye!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar