Glass i stora lass

Det gick lastbilar i min barnfantasi. Lastbilar med flaken fyllda av glass i lass. Tänk om det kom en sådan lastbil förbi krönet, kunde jag tänka. Vad man skulle kunna äta mycket glass då! Lastbilens glass var vit och smakade i min fantasi som forna tiders GB vaniljpuck. Den ultimata vaniljglassen vid en tid då allt annat inte fanns ännu. Men jag kastade sällan bort glassvalet på en vaniljstång. Nej, päronsplitt, storstrut, 88an osv. kom allt före. Hemma i farmors kök fanns det alltid glass och där gjorde jag egna specialblandningar med grädde, O’boy och vaniljglass. Glassen är så viktig att mitt bestående minne av höststormen -69 är just ett snöpligt glassminne: jag cyklade i blåsten till konsumaffären och köpte glass men så blåste glassen av pinnen på min väg tillbaka på cykeln. Jag minns även när vi åkte bil till Triumfglass ursprungliga butik i Majorna och köpte glass inslaget i tidningspapper med kolsyreis. Mer än alla eventuellt fina restaurangbesök och caféer vid samma tid. Det var glass i livet och inget liv utan glass.
Glass har verkligen genomsyrat liv och inälvor. Jag är fortfarande en vild glasskonsument även om den obesinnade lusten inte finns kvar. För det finns så sällan någon glass att släppa tyglarna över. Vuxenglassen då? Gammaldags Choklad fanns bara ett kort tag och försvann. Inte ens bilder på omslaget finns. Haägen Dazs Coffee är min främsta vuxenglass. Men den är också borta verkar det som. Den var nästan omöjlig att få tag i så när jag inte köpte fyra åt gången så gömde jag dessa längst ner i disken. Det var hemliga ställen där det ett tag gick att fiska upp favoritglassen. De senaste åren har det blivit allt sämre för mig i glassdisken– lite Triumf Krokant, HDs Cappuccino Truffle, Gammaldags vanilj och Piggelin. Inga riktiga höjdare för en erfaren glassvän. För, som med så mycket annat, så hade även glassupplevelserna ett bäst-före datum.