Det finns en plats - IV

Jag talar om Hammersmith Odeon. Den klassiska rockkonserthallen i Londons Hammersmith där jag bevistade många konserter under åren 79-82. Det var tider det när konsertbiljetter kunde kosta 3 pund femtio. På dagarna var det en sunkig art deco Odeon cinema som visade gamla krigsfilmer och mjukporr. Vissa kvällar i månaden var det stor fest för oss med jeansjackor och rocksinne. Oftast värmde vi upp på puben med pool och pints eller på Clarendon heavy metal disco. Vilka såg vi då? Cheap Trick, Japan, Angelwitch, Tygers of Pantang, Whitesnake, ACDC, Michael Schenker Group, Magnum, Hawkwind, Gary Numan, Saxon och Krokus. Jag har säkert glömt ett par. Mest minnesvärda var Whitesnake konserterna där Coverdale basunerade ut till publikhavet: Sing for me Hammersmith! Och vi sjöng tills vi var hesa: There ain’t no love in the heart of the city…