En värld utan vikt

Återföll i eskapad längtan och fördrev större delen av dagen med att dyka bland koraller och annan undervattensfauna. Korallormar, stora muränor, barracudor, papegojfiskar, lejonfiskar, havssköldpaddor, ja det mesta som den undre världen har att erbjuda. Det var vackert, sikten var god och korallerna såg oförstörda ut. Kunde inte hitta något tecken på mänsklig inblandning förutom en bojsten. Vattentemperaturen var 29 grader hela 23 meter ned. Lunchen var god och sällskapet i form av min lilla dotter njöt av att vara med trots att hon allt får vänta några år till innan hon kan hänga med ner. Dykning är ett viktlöst vått innanförskap i en värld värdig att värnas. Jag släpper allt utom nuet. Under dyket är det omöjligt att tänka på annat än just där, just nu, för upplevelserna rullar på utanför cyklopmasken och jag förundras. Förundran? Hur ofta använder man det ordet om världen utanför våra masker?