Vari består förförelse?

BLICKEN. Stulna blickar i förbjudna eller förbundna sammanhang, den första eller den tusende. Blicken som talar, vrålar, viskar. Blicken som åter dras in i sitt förborgade skal eller dansar en stund med din likt tvinnade lågors flämtningar. Det finns godhet, nästan fromhet i dess tysta kontaktsökande, en ljusbåge av hetta mellan tvenne landsändar som längtar med tanken på att överbrygga ett gap eller stjäla sekunder som inte töms i glömska.
Blickar längtar med själars omfång. Den sänder en invit och säger: se mig, ta mig, om än för en kort sekund, för i detta ögonblick är du mig närmare än någon annan.

Oskyldigheten är tunn som hud för blicken begär. I de flesta fall begär den det omöjliga. Det som inte blir. Det som kunde ha varit. Det som aldrig var.