Vad är rimligt?

Språket består av vackra, lite udda och snart utdöende ord och fraser. En rimlig fråga och nu är du allt orimlig känns båda mera hemma på andra sidan 70-tals filmer om ens det. Är man orimlig om man inte kan prata på vers? Vad läggs för värdering i ordet eller är det en orimlighet att begära en uttolkning? Jag vet att så här kan man inte hålla på. Punktmarkera ett visst ord och utsätta det för sensibilitetsfrågor och sentensknuffar likt en annan ordmobbare. Ett ord är ett ord. På Wiktionary vädjar de till förnuftet och förklarar ordet orimlig med förnuftig anledning att tro på och förnuftig anledning att kräva. Förnuftet som vårt common sense. Förnuftet som det logiska svaret, det enda riktiga svaret.
Ett uttryck som känns mer nära vår tid är att något faller på sin egen orimlighet. Men vem orkar prata i eufemismer idag? Jag googlar och hittar överraskande 360.000 exempel på denna egna orimlighet. Inte utan att jag undrar över eventuella motsatsförhållanden mellan den egna orimligheten och ordets språkliga uttolkning i en sorts allmängiltig common sense.
Nu kanske ni tror att jag driver med eventuella läsare? Det kanske jag gör eller så faller även det på…