Håll uppe geisten !

Så brukade min farmor uttrycka det när jag tyckte det var jobbigt med studierna. Hur är det med geisten? Farmor och jag har vårt eget språk och nu, när hon sitter på ett hem, så går uttrycket i retur. Tänk på geisten! Vad är det som får oss att gå från eufori ena stunden till geistlös apati i nästa? Jag har aldrig lärt mig att hålla uppe geisten – den antingen finns där eller inte och är det något som måste göras så skiter jag i geisten och gör det oavsett. Oftast kommer då geisten tillbaka av sig självt. Men jag kommer att fortsätta uppmana farmor att hålla uppe geisten. För uttrycket binder oss samman tillsammans med så mycket annat. Och där jag känner mig sammanbunden med miljöer och människor, där hittar geisten mig. Det är jag säker på.