Det står ett liv och väntar på mig

Det står ett liv och väntar på mig när jag kommer hem. Kastrullerna är diskade och sängarna bäddade men det finns ett kvardröjande doftminne som möter sitt facit på andra sidan dörren där ingen har varit på en månad. För alla bostäder har sin egna speciella doft och säkert vi människor också. Det luktar i vilket fall aldrig som jag minns det utan lite mindre eller lite annorlunda. Däremot luktar kontoret precis som vanligt. Posten är den vanliga den med konstaterar jag efter att med viss oro gått igenom alla brev efter räkningar som glömts bort och kanske blivit till krav. Nej, inte den här gången heller. Vad bra! Det största problemet har jag med tidsomställningen men efter en halv vecka är det åtgärdat. det känns tryggt att ha ett liv som väntar. Jag har förresten ett till – sommarstället med den avställda bilen – men jag har inte riktigt haft lust att ta mig ut, särskilt inte nu när det är kallt och snö på backen. Så går jag in i rutiner och annorlunda passioner utan cikador och min uppskattade uteplats, utan pool och strandnära läge. Dessa har jag bytt ut mot måsskrik, dragiga torg, badkar och kontorsnära läge. En närmare jämförelse än så vågar jag mig inte på men om en vecka blir det skidor i fjällen – det kan i alla fall Thailand inte matcha!