Defence of the realm pt.2

Obama is taking the path of least resistance. The one thing that democrats and republicans can agree on is to increase spending. So that is what he is doing and it is chicken-racing the rest of the world in the long run. No matter what, relative contraction is not an option for the U.S. and she will never own up to her responsibility for the Greedcession. The mighty are never the fall-guys. That role will always be filled by you or me.

Personae

Jag tog en timme idag och kollade runt på andras bloggar. Eftersom de ofta är länkade till varandra så hinner man komma ganska långt under en rundresa. Det fanns en gemensam nämnare som retade tankecentrat men det tog ett tag innan jag kunde sätta ord på vad det var: Internet är fullt av sociala masker. Jag skall förklara vad jag menar men först måste jag reda ut några saker. Ordet person härstammar från grekiskans proposon och betyder egentligen ”ansikte” och i psykologiska termer hur individen manifesterar sitt jag. Denna manifestation kan utökas och utvecklas, förstärkas och multipliceras. Person blir till persona som betyder “mask” men oftast används i betydelsen “social mask” - den mask som alla människor antas bära på. Persona (nu citerar jag fritt ur wiki) använd i den betydelsen är inte en pose eller någon annan medveten felrepresentation av jaget mot andra. Istället är det en egentolkning av jaget - föränderligt beroende på situation och sammanhang. Internet har ökat antalet sociala masker exponentiellt. Det formligen exploderar av självbilder. Jag bloggar anonymt och anser därför vara ansiktslös men det är likväl en social mask för det egna jaget. Kan vi någonsin gå till botten med någon av våra sidor, våra personae? Eller finner vi då bara ännu en mask?

Litterärt! min käre Watson

Det är bokrea därhemma. Härnere är det bokbyte som gäller eller boklånarlådor. Vad svensken läser på semestern är ett deprimerande tema som vi inte skall gå in på nu, men jag saknar bokrean. Doften - jag tänker på doften. Tänk om pengar doftade lika gott som nytryckta otummade böcker. Tyngden på hardbacks också - något av reellt värde som verkligen väger något. Slutligen - priset som kan vara så lågt att det går en ilning av orätt genom min kropp, som om mitt åsatta värde och bokens ditsatta inte riktigt synkar i verkligheten. Då, med alla bitar på plats, så susar det i rea genen och jag är värdig en nybakad semla med varm, gräddig, mjölk.

Skiljetecken

Cikador, strand, hav, musik, solnedgång, ridå Sverige!

Claudia Cardinale och jag

Dessa fantastiska kvinnor som nu fyller kring de sjuttio präglade min sinnesbild under 70-talet. Claudia Cardinale (bilden) fyller sjuttio nu i vår. Såg henne häromkvällen i klassikern Once Upon a Time in the West och kände en pulsstegring liknande den när jag såg henne för första gången i tio-årsåldern. Hon och Racquel Welch (De tre musketörerna) och kanske någon till, etsade sig tidigt fast och sitter där än. På samma sätt som man inte glömmer sina första kärlekar så kan jag glömma de filmkvinnor som först rörde om i grytan. Grytan vars anrättning för alltid kommer att sakna ett bäst före datum. Skål på Er!

Balans i livet - en brist på passion?

Någon skrev att balans i livet är brist på passion. Det lät rättframt och insiktsfullt. Ett sånt där konstaterande som man kan memorisera och imponera på sina vänner med. Ok, så vi sparkar bort ett stolsben i tillvaron och ser vad som händer. Kastar oss obalanserat ut i vilken verklighet vi nu väljer att definiera åt oss själva. Häpna då inte över att nya balanser uppstår, nya kompromisser, nya åtaganden och tidstjuvar. Balans är inget permanent tillstånd utan det sätt på vilket vi permanentar resultatet av våra passioner. Sparka bort ett stolsben och ett nytt börja växa fram. Denna creative destruction pågår så länge som vi orkar och vågar. Men såga bara av ett ben i taget så är du snäll!

Yes, we have no bananas

Yes, we take no prisoners. I nätletandets och nätlekandets tidevarv hittar vi det vi söker, om vi söker. De delade värdemönstrena, de borttappade numrerna, de med bäst-före mest då och de med bäst-före mest sen. Alla vinklar ryms och ditt liv blir så rikt, så rikt. Eller? Är det Ersatz-Liebe? Hur hade jag haft det utan internet? Tack, ganska bra tror jag. För omständigheterna föder nödvändighet som göder lösningar. Man hittar det man behöver eller kompenserar och filosoferar fram en lösning som åtminstone DU själv tror på. Är virtuella kramar likvärdiga sensuella? Det kan låta som att jag försöker motargumentera mig själv. Internet har betytt kolossalt och är en daglig nödvändighet. Nej, kanske inte nödvändig. Jag minns veckor på landet… Jag minns resor utan shoes or news… Eller?

Ett fräscht intellekt i morgongåva

Under en hel massa år har mina arbetsplatser legat inom promenadavstånd. Dessa morgonpromenader till arbetet lånar sig till spontana tankar och kontemplationer. En del säkert ett resultat av nattens ältande drömmar. Plötsligt slår insikter mig rätt i ansiktet och inte sällan säger jag meningarna rakt ut. Mer än en gång har jag önskat att jag hade kunnat spelat in dom. Istället faller tankarna itu eller så hastar jag fram och skriver stolpar så fort jag kommer åt penna och papper, numera även blogg. Morgonstund har guld i mund.

Life is the great Equalizer

There will come a day - near the end of days - when you´re alone in the room and can no longer strain from thoughts on the inevitability of life. Contemplating what it was all about (while you still can). Your performance and how much of it was acting and how much was the real you. Trying to balance the lies you've told with the truths you've said. The truly proud moments with the dark ones you'd hoped you'd forgotten, but never did. In the end - you'll feel equalized by life itself.

Darwin och rädslan för mörkret

Det är 200-år sedan Darwin föddes och omfattande bevis till trots så tror bara 12 procent av jänkarna på att gud inte hade något alls med människans utveckling att göra. Hälften säger sig inte alls tro på evolutionsteorin. Gallup har gjort samma undersökning decennium efter decennium och alltid fått ungefär samma tal. Ännu intressantare är att 45 procent höll med om att "God created human beings pretty much in their present form at one time within the last 10,000 years or so." Jag häpnar. Men samma siffror tros gälla för hinduer och muslimer. Ja, alla religioner med skapelseberättelser.
Så vad har vi? På den ena vågskålen ligger mindre mått av skenhelighet. Är man religiös så tror man på bibeln – klart slut! På den andra vågskålen ligger allt det som mänskligheten har lyckats klura ut ur kaos. Nästa gång ni tänder lampan så fundera på vilken skola som gör er mindre rädd för mörkret. Jag har gjort mitt val.

Live and let die

Min första barnförbjudna film, Bondfilmen ’Leva och låta dö’, såg jag på bio månaden innan jag skulle fylla elva. Det var på den tiden då filmer blev barnförbjudna för våldsinnehåll och inte som idag, för sex. Jag minns hur jag blev utspökad i de mest högklackade stövlar vi kunde hitta, en alldeles för stor rock och en stickad mössa. Trots detta så fick pappa fösa mig förbi en protesterande biljettkontrollant som såg att jag knappast kunde vara femton. Väl där inne så sänktes snart mörkret. ’Nu blir det reklamfilm’ med det berömda SF reklamvinjetten: ” "10 - Killar med sprätt i gillar mazetti - 9 - Fraaaaaaaaaaaas 8 - Jamen det var väl kul 7 - Gör som jag” o.s.v. Fox citronkola för mig och för de vuxna gammeldags nickel. Det var godis som smakade godis det! Filmen är fortfarande min Bondfavorit. Bara titeln gav rysningar. Live and let die – en sån titel! Jag skyndade mig att önska skivan med Paul McCartney & Wings som innehöll det kanske bästa ledmotivet till bondfilmer någonsin. Det fick bli en singel, en 45:a. Min första BF var något stort och det var en pappa-son upplevelse som bestått tidens tand. Jag tycker fortfarande att film är bäst på bio men inte alltid att bio är bäst för film.

Skulle ni kunna gissa mitt beruf?

Skulle ni kunna gissa vad jag arbetar med bara utifrån bloggen? Eller om jag överhuvudtaget arbetar? Om det är något jag inte bloggat om så är det just arbetet. Jag undrar varför. Det är ju inte så att det är något skämmigt över det – tvärtom. Det är ansvarsfullt, kreativt, komplicerat och i många stycken roligt och lönsamt. Men när jag sätter mig ner för att skriva en dagsblogg så är det inte nio-till-fem som berör. Det är allt det andra. Jag kan inte komma tillrätta med om det beror på tillfredsställelse eller dess raka motsats. Men jag lovar mig själv att försöka skriva mer om det. Mer om de situationer som kan uppstå i näringslivet, mer om spelet bakom affärerna, mer av vargblicken från insidan.

Bloggen som ett test för ens argument

Javisst är det så att jag kan argumentera i olika riktningar och även vara mindre stolt innehavare av interna motsatsförhållanden. Men bland allsköns bryderier finns oftast en av argument slipad luftbrygga över till nästa idérike där nya argument tar vid och så börjar processen igen. Lite måleriskt så. Att skriva en blogg är för övrigt som att medvetet glömma sin tankebok i telefonkiosken. Där ligger den till allmän beskådan. När jag diskuterar och argumenterar IRL är det inte alltid att det som i stundens ingivelse är viktigt – är så viktigt. Jag testar vad jag tycker och alla argument leder inte nånvart. De bara gör en fenix, stannar en stund och drar vidare. Att jag skriver beror mindre på att jag vurmar för kvarglömda saker i telefonkiosker (finns dom fortfarande?) och mer på min tro på ordens rätt att existera. Upp till kamp för ordet!

Focus on the endgame

Fokusera fokusera! Mantran av självbekräftelse och jaguppfyllnad. Drivna, avpersonifierade, ytliga, egon som har mycket likhet med de som skapas i de virtuella online världarna. Där kan man, precis som i verkliga livet, vara medlem i ett Gille eller bara skutta runt och teama ihop för att lösa diverse uppgifter. Vi har fått ett roll- och rullspelande för att maximera eller minimera våra karaktärers förutsättningar i spelet och i livet. I en delvis automatiserad värld där alla utför likartade uppgifter och ungefär samtidigt och där det handlar om att så effektivt som möjligt ta oss igenom och förbi ’något’. Fort skall det gå. Skynda att samla manna, stil- och skönhetspoäng i en närmast förutbestämd utveckling från novis till superkaraktär. It’s not personal, it´s only business.

Jag retar mig på det som inte är

Jag har aldrig gnisslat tänder över det som varit. Jag har heller aldrig haft annat än framförsikt på det som komma skall. Mina förhoppningar och drömmar som realiseras eller grusas är stigar att vandra och hinder att övervinna. Så långt är allt väl. Det är i nuet och i det som är istället för borde vara som jag touchar hindren utan pungskydd. Det smärtar som allra mest när nuet gör sig påmint och jag ser att avståndet mellan det som är och det som borde vara, är längre än kort. Och jag letar efter stigen och jag biter ihop. Fantasies are not ideals – dreams are.

Göteborg

Jag är femte och sista generationen med Göteborgska rötter. Det som började med en inflyttning på 1870-talet är snart till ända. Släkten har flyttat vidare, fått nya rötter, drivits av kärlek, jobb, plugg eller rastlöshet ut och iväg. Men det Göteborg som är min arvedel lämnar aldrig mig. När jag en dag vandrar tomma gator i en släktlös stad så kommer jag att se den för hur den en gång var. Blunda och se. Befolka den med ljus och rörelse. För jag var där och hon var min – även om jag släppte taget.
Om det är något jag vill föra vidare så är det mångbottnad humor, språkkänsla och låga hästar. Men hur skall jag kunna förmedla västerhavets själsliga närhet? Eller doften av tång, diesel och tjära på ett solspeglat hav? Kanske bara så här - med ord.