
Javisst är det så att jag kan argumentera i olika riktningar och även vara mindre stolt innehavare av interna motsatsförhållanden. Men bland allsköns bryderier finns oftast en av argument slipad luftbrygga över till nästa idérike där nya argument tar vid och så börjar processen igen. Lite måleriskt så. Att skriva en blogg är för övrigt som att medvetet glömma sin tankebok i telefonkiosken. Där ligger den till allmän beskådan. När jag diskuterar och argumenterar IRL är det inte alltid att det som i stundens ingivelse är viktigt – är så viktigt. Jag testar vad jag tycker och alla argument leder inte nånvart. De bara gör en fenix, stannar en stund och drar vidare. Att jag skriver beror mindre på att jag vurmar för kvarglömda saker i telefonkiosker (finns dom fortfarande?) och mer på min tro på ordens rätt att existera. Upp till kamp för ordet!
1 kommentar:
Gillar det där med luftbryggan. Jag skriver för att förstå vad jag vagt tänker. När jag ser orden på papper, eller i dator, klarnar sammanhangen och ahakänslorna infinner sig - eller infinner sig inte. Men fingrarna på tangenterna hjälper mig att tänka.
Skicka en kommentar