Vem kan man lita på?

När jag var liten så hade vi en proggplatta hemma. Ja, jag tror att det var den enda. För mina föräldrar var inga proggare utan farsan lyssnade på jazz och mamma inte alls. Men lite Beatles, lite Stones, Beach Boys och denna proggplatta med Hoola Bandoola band. Jag kan fortfarande nynna en del textrader ur minnet. Men så har jag fuskat lite och köpte den på CD för många år sedan. Den håller än. Jag talar om plattan ’Vem kan man lita på?’. Där sjunger bandet: ” man försöker muta oss med bilder av visionerna och när prinsar och presidenter ljuger medvetet i kapp och när dom som skulle säga sanningen har börjat ta tillbaka det dom just har sagt.” o.s.v. Vem i hela världen kan man lita på? Det undrar jag med. Det brukar heta att sina föräldrar kan man lita på, sin fru, sina barn, sin bästa vän, staten. Kanske i den ordningen. Men kom igen, jag har hört av alldeles för många, alldeles för ofta, hur tillit och löften har brutits av de som man mest litade på. Den som är helt utan skuld får kanske kasta första stenen. Jag menar bara att i dag får man räkna med att bli blåst. Och det sker samtidigt som den som bryter löften fortfarande anser sig ha moral. För det var kanske inget löfte? Omständigheterna har ändrats eller någon annan bortförklaring. Man har inte ens rätt att känna sig sviken. För då sviker man dom som sviker. De kan ju bli ledsna. Det är inte samma sak som att jag accepterar det. För det är jag alldeles för old fashioned för. Kanske för att jag vill ha ett moraliskt övertag. Någonting skall man ha för sina brustna illusioner.