Det känns viktigt och nödvändigt att kunna varva bistra engagemang och högloftiga funderingar med en känsla av att vara i nuet. I min snaskpåse har jag nu en syrlig karamell kvar innan jag åter sitter kättrad vid en stol 10 000 meter upp, påväg tillbaka till Slask-i-stan. Jag tänker suga på den karamellen nu... mmm!
1 kommentar:
Kanske finns sötare karameller i Slask-i-stan?
Skicka en kommentar