Tandkrämen tillbaka in i tuben?

Vi har varit här förr och det brukar gå under benämningen historiska misstag. Ett sådant sker just nu medan vi sörplar vårt morgonkaffe och springer längs med stranden, borstar tänder eller lägger barn. Människor dör i Gaza, inte terrorister eller civila – människor. Någons son, någons dotter dör för vapen som designats för krig utan insyn. För bombangrepp bortom journalisternas ögon i isolerade afghanska byar, för maximal eldkraft och total dominans på stridsfält där det som räknas är de egna döda och sårade – inte motståndarens. Hamas har varit mantrat men nu när alla palestinska grupperingar på Gazaremsan slåss och dör tillsammans och skjuter iväg sina missiler av hopplöshet, Hamas eller ej, är det inte dags att terrorstämpla ett helt folk? Eller kanske, kanske är det dags att vakna lite. Tänka sig för. Hallå! Vår världsbild kanske var lite väl förenklad och vårt synsätt lite väl partiskt. Obama är blodbesudlad innan han ens tillträtt genom att besöka Israel och där prata om sina döttrar och att han minsann också skulle agera om de vore utsatta för missiler. Kloka ord från en familjefader omtolkas och utnyttjas. Nu är han ”deeply concerned” men borde vara ”deeply ashamed and angered”. Nu, när UNRWAs skolbyggnader för civila flyktingar blir måltavlor och övermakten insett att detta inte är södra Libanon där det saknades 8 000 UNRWA anställda och norska läkare som vittnen, så kommer ni att märka hur ett historiskt misstag blir till en historisk tabbe som blir till en fadäs som blir till en historisk parentes. Någon kommer att kröna sin politiska bana med en ny överenskommelse som får in tandkrämen i tuben igen. Sarkozy? Obama? Mubarak? Spelar det någon roll. Vi har varit här förr.