Mina spår i sanden blir till spår i snö

Så var man hemma igen till kära vänner, jobb, väntande fastigheter och tomma bankkonton. Mina spår i sanden blir till spår i snö. Trampdynor mot pulveriserad korall snart ett minne blott och istället sätter jag ner dom i tunna blåa bomullsstrumpor och i urtrampade mörka skor. Slask-i-stan är annars än ganska bra plats att leva i och av. För vi lever i en slags ohelig symbios, fru Stockholm och jag. Hon vill ha av mig och tar det också. Men hon låter mig också vara ifred. Jag utnyttjar henne för att finna min fasta plats i alla tillvarelser av tillvaror. Man kan säga att vi är särbor för jag har ju detta år ett särskilt öga till fröken Thailand. Man kan säga att vi har spår i snön ihop.