Renässans i vardagen

Den västerländska människan är väl en egendomlig varelse. Vi har drag av renässansens rikefurstar i det att vi lägger tiotusentals timmar på att ta in nöjesintryck under en livstid. Det njutbara, avstressande och förvisso utvecklande får stort utrymme, även i vardagen. Många med mig kan knappt vänta på att komma hem från arbetsdagen för att sätta sig med någon annans drömmar i ord och bild. Är nöjesindustrialism det postindustriella samhället? Vi kreerar världar och utrymmen för andra att beträda och förnöjas sig i. Det låter inte så dumt - att ge och få njutning. Tänk sedan på kontrasterna ute i världen, hur lite renässans det ändå finns utrymme för i människors vardag. Äger de en bok, äger de en tanke, äger de sin fritid? Jag skulle inte vilja byta, men jag skulle vilja bryta - bryta skiljelinjen mellan de som har och de som inte har. Men jag får kanske läsa lite mer om det först...