I grunden finns lögnen

Har läst Roberto Savianos Gomorra. Den fascinerar och skrämmer. Lockar på samma sätt som Götterdämmerung och slutet på Tredje Riket har gjort sedan jag var tio år. Att tro så starkt på en idé att man är villig, nej plikttroget och med en death wish närmast hjärtat, bevisa sin trohet med att låta sig slaktas för den. Gomorra är detta och mycket mer. Fastnar för hans dialoger med de pojkar i lägre tonåren som beslutsamt utfäster att de skall mörda och mördas. Ideal? Bli rik och respekterad, fruktad och en dag mördas. Det är inte brutaliteten i sig, det är mentaliteten. Försöker förstå och ser alla paralleller med dagens och gårdagens terrordåd. Det är så mycket manipulation av unga hjärtan, för de är oftast unga, de som skall slaktas im namen des führers. Oavsett om det gäller barnsoldater i afrika, jugends i Berlins ruiner eller pubertala neapolitanos. I grunden finns lögnen. Varför ser dom inte det?

Nordkorea i Thailand?

Såg för ett tag sedan några youtube filmer av en amerikan som lekte turist i Nordkorea. Han beskrev hur det kändes att vara enda gästen på ett 20 våningar högt hotell i Pyongyang och om hur han besökte en överdimensionerad raststation längs den öde fyrfiliga motorvägen som det var oklart vilka som fick åka på. Ensam på vägen var han dock. I stationen verkar han ha varit den enda gästen på månader.
Hade en liknande upplevelse nyligen här i Thailand. Fann när jag utforskade en udde för bästa fotografering av den strand jag bor vid att det låg ett lyxigt hotell där. Var fanns den tjusiga vägen dit? Var fanns annonseringen? Ingen aning och de hade snart varit öppna ett år. Fullt med personal. Managern insisterade på att visa mig runt och iväg for vi i en eldriven golfbil. Inte en gäst såg jag. Resortens lyxvillor och anläggningar helt tomma men området extremt välskött och up-and-running. Vi vandrade runt en stund och han visade mig några boenden där sviterna hade egen pool och jacuzzi. Åkte till sist upp till höjden med restaurangen. Kunde inte med annat än att äta där. Åtta servitörer och servitriser plus kökspersonal servade ett ensamt sällskap medan solen gick ned över resorten. Ett tecken på krisen? Jag har i alla fall berättat om stället för några vänner som lovat åka upp dit och äta. Utsikten var underbar men beklämmande. Att må som en prins kändes mest tomt och ödsligt.

All denna klokskap och idioti

Jag har tillgång till några svenska radiokanaler men mest regionala asiatiska kanaler och internationella media som Bloomberg (finans) och Euronews (tyskt på engelska). Jag slås av hur oändligt många som debatterar kriser i världen just nu och hur likartade frågor som ställs av intervjuarna. Det var likadant när jag tittade på nyheterna efter Y2K, inför första Gulfkriget och under svenska krisen 1992. Liknande diskussioner, som om dessa fanns till för att fylla tomrummet innan nästa aktualitet fyller agendan. Alla dessa röster, all denna klokskap och idioti. De hamnar på samma mediala soptipp som reklaminslagen som i samma program fortsätter sälja investeringsråd och lyxprodukter.
Vad händer förresten med bloggarna? Är det jag som får stå för den mediala sopbilen och rensa min egen s-k-i-t ?
Bara några åsikter när jag nu har teven på och hör och ser och känner en innehelvete massa dèja-vu.
Så, om vi nu har varit här tidigare? Varför trampa i hundskiten än en gång? Jo, och det känner jag starkt för egen del. När det gick upp för mig att nu – nu – nu var det dags att sälja rubbet och leva försiktigt. Då var jag låst och kunde inte agera som i ett eget universum. Livet är inget spel där man kan göra en crazy ivan manöver. Kriser drabbar sådana som jag nästan lika hårt som de gamblande investorerna. Livsstilar byts inte, de justeras efter omständigheter som tvingar.

Bara... ÄR!

Upplever månader av varma, vackra gryningar. Brusande örongodis. Dofter. Frihet.
Skulle egentligen.... en hel massa saker. Förtränger borden och skavande lutherska samveten.

Bara... ÄR !

Vad med denna vargblick?

Vad ÄR en vargblick?

Poet 1: Med isblå vargblick cirklar du åter runt mig; förlorad igen...
/Calamity Jane/

Poet 2: Genom livet faller man. I kärleken, i tanken. Döden är det ultimata fallet.
I varje möte måste man falla. Man ser in i någons vargblick. En stilla,
vildsint blick. Stilla som en damm, betydelselös av hunger kan
den blicken vara. Och man faller. Som en ljuslåga. Ett stjärnfall eller en
olycka på avstånd. Vapen, meteoriter, knytnävsslag, regn. Faller, faller.
/Johanna Ekström/

Kvinna 1: Vissa av dessa killar ser så farliga ut att jag inte skulle våga möta de ute en mörk kväll. ÄNDÅ kan jag inte hjälpa att bli otroligt upphetsad när han tittar på mig med sina vargblick, varför?

Kvinna 2: Och den hemska, men ack så spännande blicken, den gula glimrande vargblicken som förebådar ohämmad passion och vild sorg.

Så VAD är en vargblick? Sökningen efter svaret fortsätter. Det jag kan konstatera så här långt är att det är en egenskap en viss typ av man kan utstråla vid en given tidpunkt.
Det är något han föräras, det är något i betraktarens ögon.