Vanilla lives

Tittade i morse på en gammal gruppbild från skoltiden. Vi står uppradade och alla tycks titta in i kameran utom jag. Det var inte så vansinnigt länge sen. Jag kan fortfarande minnas dagen och hur det luktade där på gräsmattan. Vi ser unga ut. Vad blev det av alla? Signerad årsbok efter fleråriga relationer därefter – inget. Hur blev deras liv? Några återträffar här och där. De bilder som senare dyker upp visar helt vanliga människor med helt vanliga ölkaggar och tvåbarnsliv. Åtminstone tolkar jag det så. Precis som jag tolkas från utsidan in. Jag undrar om de visste, vi visste, att livet skulle smaka så mycket vanilj.