
Det finns platser som jag återvänder till i tankarna likt en vandrande själ på jakt efter vem jag hade kunnat varit i ett annat liv. En sådan plats är
Saint Paul de Vence belägen i bergen ovanför
Nice. Den finns i mina vakendrömmar, den begär mig utan att tjata. Den lockar med ljumma medelhavsvindar och trånga medeltida gränder. Sist jag var där köpte jag en fotobok över konstnärsliven i denna konstnärsby. Svartvita som det sig bör. Middagsbilder med uppradade buteljer och filterlösa cigaretter i breda flin. Vackra moatjéer, lyckade galleriförsäljningar och sällskapsrus. Så ville jag också ha det. Intensivt både i skapandet och i firandet av att jag är jag, du är du och vi är här – i detta nu.
Men åter till St Paul de Vence. Tiden står still och bara vi levande förändras och dör bort. Här har farmor och farfar vandrat. Här har de handlat tavlor, besökt Fondation Maeght och skålat för varandra. Precis som jag gjort i nära beröring med likasinnat sällskap. Varje besök ger något mer.
Magin finns inte bara i mitt huvud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar