Nys, nonsens och livsutrymme

När har man rätt att kritisera andras trosuppfattningar och livsåskådningar? Träffade en kvinna i går som låter stjärnor och tecken leda hennes liv och hennes barns. Där finns förklaringarna, där finns stöd och där hämtar hon kraft. Det var inte en person som läste tidningarnas astrologiska spådomar utan hon hade verkligen studerat och alltmer anammat tron på siffrors och planeters förklarande kraft. Om sonen är disträ i klassrummet så är det för att han är en numerologisk sjua och därför har antenner som låter honom kommunicera med högre världar. Än kan hon inte säga detta till klassföreståndaren. Varför inte? Om hon nu tror på det. Hon pratade om att ett av mina barn hade ett mästartal och hade givits gudomlig kraft att åstadkomma något exceptionellt på denna jord. Vilken gud, undrade jag. Vilken skall jag tacka? Hon skrattade och sa att det spelade ingen roll. Jag kunde tacka vilken som helst. Anledningen till samtalet, som var både intressant och upplysande, var att jag kom in på andlighet som en tråd i mitt liv som jag inte tagit itu med men som jag gärna tar tag i nu när jag så ofta är bortom storstadens inrutningar. Men andlighet är mer än min nyfikenhet på vad som binder mig samman med alltet. Det är andras livsutrymmen, förklaringsmodeller och förträngningsmekanismer. När må bra handlar om att tro så tappar jag bort mig i resonemangen. Jag ser framför mig felberäkningar av jesu födelse, ändrade kalendrar från juliansk till gregoriansk, omfattande revisioner och egennyttiga förändringar av bibelskrifter. Jag är skeptisk men andlighet, som Pippi Långstrump säger om vinterlovet, ”det skall jag ha!”..